välskrivet

[visvanatha]

Det är ganska intressant att se hur både regeringen och många SD-anhängare gång på gång upprepar att ”invandrare inte ska leva på bidrag”, som om det vore ett etablerat faktum att invandrare vill göra det. Problemet är bara ett: det finns ingen statistik, ingen forskning och inga bevis som visar att invandrare som grupp har en sådan vilja eller attityd.
Det som finns är siffror som visar att det tar längre tid för många utrikes födda att etablera sig på arbetsmarknaden. Men att tolka detta som ovilja att arbeta är ett stort och medvetet hopp bort från fakta.
Det man också helt verkar glömma bort i debatten är vem som faktiskt bestämmer över jobben.
En invandrare kan: – söka jobb
– vilja jobba
– vara motiverad och redo
men i slutändan är det arbetsgivaren som anställer. Det är inte den arbetssökande som delar ut anställningskontrakt.
I praktiken står många invandrare längst ner på trappan, särskilt om de: – saknar exakt rätt utbildning enligt svenska krav
– har utbildning som inte är validerad
– saknar nätverk
– inte har ”svenskt” CV eller arbetslivserfarenhet
Detta är väl dokumenterat i forskning om arbetsmarknaden, men nämns sällan när man förenklar frågan till ”bidrag eller jobb”.
Att påstå att människor väljer bidrag när de i realiteten stöter på strukturella hinder är inte bara fel – det är ett sätt att flytta fokus från verkliga problem. För då slipper man prata om: – arbetsgivares ansvar
– diskriminering
– matchning mellan utbildning och jobb
– hur lång tid etablering faktiskt tar
Man kan absolut diskutera integration, bidragssystem och arbetsmarknad. Men då måste man göra det utifrån fakta, inte utifrån myter och politiska slagord.
Annars handlar det inte om lösningar – utan om att hitta syndabockar.